Är män ett omvänt släkte?
Att ta mod till sig att äntligen våga fråga. Fråga om ni ska hitta på någonting tillsammans. Kanske ta en promenad, se en film eller ta en fika nere på stan. Man sitter hemma och går igenom alla tecken. Visst kollar han på mig, skrattar åt mina skämt, trivs i mitt sällskap, ja det är ju någonting där. Man laddar och laddar, ibland i flera veckor, och tillslut så händer det: Man frågar.
Självklart frågar man inte bara rakt ut om ni ska ses, utan man lindar in det lite fint, kanske i ett "Jag ska ut på en promenad helt själv, ska du inte följa med?" eller "Jag vill verkligen se den här filmen, men jag vågar inte se den själv. Du vill inte komma över och hålla mig i handen?". Man tror innerligt på att den kvinnliga charmen har gjort sitt och han hals över huvud ska slänga sig ut genom ytterdörren och rusa över i bara strumplästen för att göra dig sällskap.
Tyvärr så blir det ibland inte så. Man tror att man tolkat allting rätt, men ändå så får man ett "nej men det är för kallt för att gå ut" eller "nej men jag ska nog bara sitta hemma ikväll" eller varför inte "nej men jag är så tråkig och har aldrig något bra att säga, du skulle inte ha kul". Om en man som man trodde var intresserad helt plötsligt visar sig inte vara det, hur vet man då egentligen vilka som är det? Är män ett omvänt släkte? Är det dem som inte ger dig en enda blick, är supertorra och osociala som egentligen tycker om dig? Eller är det, gud förbjude, att de är mer osäkra på sig själva än oss kvinnor och helt enkelt inte vågar träffas? Självklart varierar det från person till person som hos oss kvinnor, men helt ärligt tjejer, män är väldigt svåra att klura ut största delen av tiden.
Det självförtroende jag byggde upp när jag frågade mannen som jag är intresserad av om vi skulle ses försvann snabbt och drog av lite av mitt vanliga självförtroende när han snirkligt lyckades luska sig ur situationen med en halvtaskig ursäkt för att sedan snabbt byta samtalsämne. Betyder det att jag är helt körd när det kommer till honom eller ska jag fortsätta tills han ger med sig? Jag har inte bestämt mig än, men det jag vet är att män och kvinnor är från olika planeter. Vi talar helt enkelt olika språk och om jag ska gå på att tolka tecken för att se om män är intresserade av mig så ska jag lära mig MANianska och inte försöka överföra våra kvinnliga seder och tillvägagångssätt på dem. Det fungerar helt enkelt inte.
